av Ordsken

Jag går ut i månljuset. Samlar silverstrålar som smekningar på huden.

Vi blickar upp mot samma måne. Vågorna som slår mot min strand slår även mot din. Nära, men fjärran.

Under månen ber jag en stilla bön om lindring för sargade själar, styrka till trötta liv och hopp till värkande hjärtan.