Ordsken

Din beröring öppnar mig.
Dina kyssar fyller mina sinnen med åtrå.
Din tunga rör vid njutningens heligaste.
Tillsammans når vi extasen.

Min passion är utan spel.
Den hyllar livet, kärleken, njutningen, kroppens lågande begär och lusten.
Den lilla döden i den älskades famn.

I månsken lyfte du upp mig på stenen och älskade mig som bara du kan. Så helgade vi livet mitt bland de döda, vars vålnader log mot oss.

Den passion vi signade platsen med bar kärlek och livets fysiska sinnlighet, vida skild från synd, död och smärta. Vi levde kärlekens bud.

En blick och solen lyser klarare.
En smekning och universum skälver.
En kyss och tiden stannar.
Vi rör oss i takt utanför tiden.

De döda själarnas massa som oförtrutet stapplar vidare, enträget mässande.

Jag ville jag vore mer än ekot från det förflutnas toner.
Jag ville jag vore mer än falnande ljus från döda stjärnor.

Jag ville jag vore den som skänkte ljus och hopp, en musa för sången, en varm fläkt på livets väg.
Som sunnanvind och eldflugor.

Jag ville jag vore… mer.
En vårdrottning med ljus i blick och lekfullhet, kärlekssång och solkattsglitter, älskogsdans och stjärnfall.

Jag ville jag vore… Den jag är. Allt det och mer därtill.
Men i natt blir inga sånger sjungna. Ljuset får brinna ned i tystnad. Vila.

Stjärnorna blinkar hårda och kalla från en klar himmel i en råkall natt. Deras sånger ekar nu ohörda. Tomma. Ytliga sirligheter.

Obarmhärtiga. Som de vassa skärvorna i själens revor. Splitter från brustna hjärtan.

I kväll var solnedgången nästan retfullt utdragen och vacker. Som om den lockade mig att komma ut. Men det är kallt, ännu långt från sommar.

I fjol slog björken ut över en natt, natten mot långfredag. Vi satt ute till sent på påskafton, barbenta. Det blir inte så i år.

Tänk, jag undrar ibland över de som alltid är positiva och glada, rent av glättiga. Är de på riktigt? Äkta? De inger mig inte förtroende.

Ingen människa kan vara bara ljus och godhet, allt igenom glädje. Alla slipas vi av sorger. Det är mörkret som låter ljuset skina klarare.

Hennes blick hänger kvar i tanken. Hans läppar och händer vilar varma i känslorna. Många sinnen, många minnen. Mycket lust i en kropp.

I mötet mellan oss upplöses tiden och allt det som inte är vi försvinner för en stund.

Högsommarvärme. Jag halvslumrar på gräsmattan när du kommer från ett dopp. En handduk slängd över axeln, håret lockigt och ännu fuktigt. Fri och vacker, högrest och solkysst som en ung gud, barfota i gräset. Glittrande ögon, reflexer i håret. Så full av ljus.

Du slänger handduken över verandaräcket och slår dig ner hos mig. Jag drar dig till mig och kysser dig, hungrigt. Du lägger din hand mot min brunbrända midja, smeker mig långsamt över rumpan och drar mitt ben runt din höft. Jag trycker mitt sköte mot ditt och grenslar dig vant. Du ler när du faller över på rygg, lägger handen runt min nacke och kysser mig igen. Dina händer finner mina bröst, lystet uppnosiga under det tunna linnet, och jag drar efter andan. Du böjer dig fram och kysser bröstvårtan.

Tiden stannar. Jag möter din blick, glittrande ögon som säger mer än ord. Här? Här finns ingen. Ingen ser oss. Du ser dig omkring. Sant.

–Men de andra? frågar du.
–Vilka andra? Här finns bara vi.
När du ser upp är vi ensamma. De som nyss var runt oss är borta.

När du kommer från gräsklippningen, rakryggad, solbränd, med lätt doft av sol, svett och gräs. Så vacker. Så levande.

Att för en stund slumra på ditt bröst, kropp mot kropp…

Att somna nära, två kroppar som formas efter varandra, och vakna med en hand på mitt bröst, den andra mellan mina lår. Du, ännu sovande.

Hon med de fantastiska, ljusblå ögonen. Hon som nog kastade lika många blickar på mig som jag på henne. Söt. Vem var hon? Möts vi igen?

Dina ord finns gömda i mitt minne.
Likt små gömda lappar, väl återlästa men som aldrig faller sönder.

Jag vaknar med din röst i mitt öra, som hade du viskat något till mig innan drömmen skingrades.

Jag vaknar med din doft färsk i minnet, som fanns den alltjämt på mina händer och i mitt hår.

Jag vaknar med känslan av din hud mot min, din hand på mitt bröst, min hand mot ditt kön, din tunga mot mitt. Var du just här?

Jag vaknar med nykyssta läppar. Men du är inte här. Än.

… och med ett pärlande skratt dansar jag iväg mellan solvarma trädstammar. Gäckande, flyende. Vill du följa mig? Kan du få mig att stanna?

Jag tycker om hur du ser på mig, när våra blickar möts i samförstånd, i vild åtrå. Jag tycker om att med glimmande ögon leda dig till mig.

Under din blick faller maskerna, likt plaggen jag villigt plockar av mig. I din blick är jag inte så hård. Den får mig att mjukna, vakna.

I din blick är jag stark och vacker, vild och fri. På jakt. Viljornas lek. Aldrig kaninen inför kobrans ögon, aldrig jagad. Aldrig svag.

Jag går före dig uppför trappan. Jag njuter av att känna din blick på mig, röra mig i dess ljus. Aldrig mera sinnlig än i din blick.

Du lyfter blicken och möter min. Dimmigt, nära extasens höjder, ser jag dig. Vad jag älskar det du gör. Hur du ser på mig. Det jag ser.

När så all världens bojor har kastats av och vilda, mörka ögon möts, slukar och famnar varandra… Aldrig är jag friare än i din blick.

Jag tycker om hur du ser på mig. Den älskades blickar. Aldrig är jag mera kvinna, mer levande, sinnlig, närvarande, vild än i din blick.

Stöveltramp. På gatan, i trapporna. Skrik. Brak från dörrar som slås in. Skottsalvor.
Stanken av skräck och död. Ondska i människohamn.

Rädslan. När en hostning, ett andetag, kan bli det sista du gör. När ingen trygghet finns kvar.
Minnen som inte borde kunna finnas hos mig.

Hungern som gnager i magen. Barnet som utan att förstå, inser allvaret och är tyst.
Kaos och förvirring. Jag tappade greppet om din hand.

Att inte förstå, men ändå veta. Utan att veta varför. Rädslan som försvann.
När dörrarna stängdes, innan luckorna öppnades, frid. Ljuset.

Det är minnen som inte kan vara mina. Men jag minns dem; ljuden, lukterna, känslan, ljuset.
Flickan i rött som aldrig fick bli stor.

Hjärta möter hjärta. Andetag möter andetag. Hud möter hud.
Jag somnar trygg med din kind mot mitt hår, mina läppar nära din halsgrop.

Solnedgång. Gyllenljus. Vemod.