Ordsken

Det var en gång…
Det var sagor. Sagor och sånger om en tid som inte finns.
Kanske finns den bortom allt detta.

Porten till sagornas och drömmarnas tid står på glänt.
Fönstret är öppet och nyputsat.
Följer du med?

Väntan. Med utsträckt hand.
Du gav tills handen var tom. Nu får tyngden av tomheten den att sjunka.
De tog emot och gick vidare utan att se.

Hjärtats TimeHop. Varje avisering är en ny årsring.
År med, år utan.
Oförglömliga.

Din blick. Den träffar mig. I magen, skötet, knäna.
Den ger mig tunghäfta och skakiga ben.
Väcker fjärilsfladder och fuktar våtmarker.

Vi möts i ett crescendo.
Närmare kommer vi aldrig.
Vi är närmare.

Vill du ta risken att jag bara är en dröm?
Den skira gränsen.
Såpbubblans skimrande skal.

Finns du kvar när jag vaknar?
Finns jag kvar när du somnar?

Vaknar hungrig.
Omättlig. Omåttlig.

En återvändsgränd som slutar tvärt och huvudstupa i mörkret, eller ett sidospår?
Vad är du? Vad är vi?
Vägskäl. Vägen oviss.

Jag tvekar inte. Jag följer lusten.
Den otrampade stigen in mellan granarna.
Vill du sätta spår med mig?

Kärlek utan skyddsnät ger ett ärrat hjärta.

En blick av löften och sommarblått mörker.
Julinattens mjuka smekning mot din hud.

En ensam ryttare på väg genom natten
Tar sats
Och rusar som ett stjärnfall mot horisonten.
In i dina drömmar.

Kom! Rid med mig i natt.

Jag känner dig på din doft, hör din sång i vinden, dina andetag i mörkret.
Jag följer din värme genom natten.
Vi som känner stigarna hittar.

Handen som griper hårt i lakanet.

Andetagen som rör vid huden.
Som fyller halsgropen med värme.

Läpparna som kysser sig längs nyckelbenen.

Tänderna som smeker halsen.

Svala läppar mot blossande hud.

Vi kysser oss varma.
Du kysser mig vild.

En solstråle kysste din kind genom lövverket.
Solkatten i vattnet blinkade lekfullt mot dig.
Såg du?

Mellan träden betraktas du.
Ser du?

Inga svar kan räcka till för frågorna jag har. Varje svar väcker nya frågor. Utforskandet. Nyfikenheten.
Vad döljer sig bakom nästa krök?

Du väcker undran i mig.
Undran, förundran, lust och längtan stor.
Vem är du? Vad undrar du?

Ge mig ett svar som får mig att tystna.
Ställ en fråga vars svar får mig att stanna.
Väck min undran.

Jag föll. Jag faller, oupphörligt.
Att flyga är att falla.

Vi föll. In i varandras armar och tillsammans in i drömmarna.

Våra blickar möttes.
”Du?” sade hon.
”Du?” sade jag.
Vi log och visste. Vi.
Där fanns plötsligt bara vi.

Vi fick ögonblick som varar ett helt liv.

Om skönheten finns i betraktarens öga, blir jag vacker om du ser mig.
Se mig.

När våra hjärtan slår i samma takt.
Mitt hjärta slår hårt under din hand. Nära.

I vinden den fläkt av avsked som hänger över en vandrerska. En ton av moll.
Väntar avskedet bakom nästa krök, i nästa fråga, nästa svar?

Kom närmare.
Lyssna.
Hör du?

Ser du?
Jag ser.

För. Jag följer.
Följ, så för jag.

Tala. Jag lyssnar.
Och hör.

Aldrig närmare än när vi blundar.

Ett annat här. Ett annat nu.
Tidlöshetens ständigt pågående nu.
Där drömmar föds och fantasi får liv.

Du tar inget av mig som inte jag ger dig.
Jag tar inget av dig som inte du ger mig.
Jag vill att du ger dig till mig.
Bara det. Bara så.

”Du förtrollar mig.”

Du blir förtrollad av mig.
Jag är förtrollande.
Det är inte vad jag gör, utan vad jag är.

Möt mig där vägarna slutar.
Ta mig så långt jag vill.
Följ mig så långt du vill.

Visa mig platser jag inte känt, så tar jag dig med dit du aldrig varit.
Låt oss ta varandra bortom det vi vet.

Jag springer ikapp med mig själv.
Jag förlorar.
Jag vinner.

Följer du med?

Jag ser dig.

Vem ser du när du ser mig – mig eller reflektionen av dig i mina ögon?
Mig eller dig?

Är jag en produkt av din fantasi, drömd till liv?
Eller en produkt av min fantasi, som en gåva till dig?
Om du ser.