Ordsken

Skriv vår historia på min kropp.
Fyll huden med ord som bara kan ses i rätt ljus, som vi kan läsa med händer och läppar.

När dagen grydde låg jag tyst och betraktade dig i det första ljuset. Jag hörde dina andetag. Jag andades dig.

Du…
Du.
Du älskade.
Kom.

Närmare staden flammar eldarna höga i natt. Hos oss råder lugn.
Luften fylls av våra andetag.

Du kommer till mig i natten. Höljd i dunkel skönhet. Varm.
Du fångar min blick och håller den kvar medan våra kroppar formas efter varandra.

Med stjärnorna hängande i träden vandrar vi ned mot vattnet. Vågorna slår mot stranden och i fjärran hörs en melodi.
Natten spelar vår sång.

Även änglar kräver sömn.

Ibland tycks världsalltet stilla, som väntade det något.
Samma andäktiga tystnad som inför barnets första skrik eller den sjukes sista suck.

Stanna här, viskade hon. Smek mig, låt mina ögon få havets färg med guldstänk på vågorna.
Men solen steg högre och försvann ur synfältet.

Ta mig i handen, du gud, och följ mig in i natten. Låt oss tända stjärnvalvet med våra steg och sända leenden till människobarnens drömmar.

Fjärden ligger åter spegelblank efter stormnätterna. Lugnet efter stormen.

Det stiger en pelare av ljus upp där solen just sjönk ned mot horisonten.
En påminnelse om att ljuset kommer åter på andra sidan natten.

Ny säng, nytt liv. Ändå vänder jag mig ännu om och söker värmen i gropen efter din kropp. Ännu bär kudden din doft efter drömmen.

Dina ögon glittrade av skratt när de mötte mina. Med kärlek och åtrå tog de in varje del av mig.
Nu är de platta och tomma. Livlösa tjärnar.

Jag såg dig idag, och sökte din blick. Du såg mig inte. Som om jag inte fanns.

Handen som smekte min kind var samma hand som släppte nyckeln i gruset när du gick.
I en rörelse släppte du allt vi hade delat.

Molntäcket spricker och solen flödar fram.
Som när hjärtats murar rämnar och låter kärleken strömma fritt.

När måsskrin och glada sparvar överröstar stenöknens människoljud njuter jag.

Jag fångar solstrålar och formar dem till lyktor, blåser liv i dem och hänger dem i körsbärsträdet.
Där glittrar de som mina ögon i natten.

Ber du mig stanna, så stannar jag för dig. Ber du mig stanna för alltid kan jag bli din. En stund i sänder. Då kommer jag alltid tillbaka.

Du kan inte fånga mig. Jagar du mig kommer jag alltid att vara utom räckhåll. Som en solkatt, ett porlande vatten, en dröm

Fråga inte varför du måste leva när någon annan dör.
Du har din tid. Den kan du inte byta bort.
Lev för dem som inte fick chansen.

De sade att det inte fanns någon Salikon. Att rosorna hade vissnat. Du var borta.
Men inom mig finns du kvar. Och Salikon.

Ja eller nej.
Stanna eller gå.
Rätt eller fel.
Ögonblick när ett ord avgör.
Make or break.

Fyll luften med ditt skratt och solen med ditt ljus. Låt vinden bära din doft.

Älska mig medan körsbärsblommen faller runt oss och vår blir till sommar.