Ordsken

Som ett friskt, förtrollande vin i enkel karaff.
Berusning utan bitter efterföljd.
Så vill jag vara för dig.

Hon var förrädisk sötma i vackert målat glas, vars färg flagade lika snabbt som sötman blev bitter.

Jag vill sitta i månskäran och betrakta den sovande världen. Jag vill leka tafatt med fladdermöss och nattfän, dansa med stjärnorna i natt.

Genom fönstret tränger en doft av dagg och syren. Sommarnatt.

Hur finner man glömska när minnena finns i varje andetag?

Luften var tung av sommardoft och minnen.
Som kunde den få lungorna att explodera och hjärtat att brista.

En garderob full av minnen. Varje plagg bär en historia, varje sko minnet av de steg de tagit i livets dans.

Ett rådjur kliver ut framför mig. För en sekund möts våra blickar. Skygg styrka. Igenkänning. Sedan springer hon vidare, lätt och fri.

Solvarm ljung. En doft av barndomssommar.

Åren klär dig. Tunna linjer i huden, skrattrynkor, en djupare vishet i blicken, silverstänk i håret.
Tiden gör dig vackrare.

Jag älskar hur vi löser upp tid och rum.

Jag vaknar naken, insvept i lakanet. Genom fönstret kikar en solstråle. Det är som om den säger: Den är här nu. Sommaren du väntat på. Kom!

Hon tänkte ”jag kommer aldrig älska igen”, men sade det inte.
För hon visste.
Hon skulle älska igen. Men aldrig på samma sätt.

Jag lät dem dra ned mig från höjden och fjättra mig.
Nu minns jag åter.
Jag formas genom is och natt, stiger en dag ur eld och aska.
Fri.

Kunde jag tala om för dig hur högt älskad du är, hur önskad, hur vacker.
Kunde jag skriva in det i ditt hjärta så att du aldrig glömde.

Plötsligt känner jag din doft.
Och jag minns hur du smakar, hur din kropp känns mot min; dina händer mot min hud, dina läppar mot mina.
Du.

Hon står där i vikens vatten, stilla och gyllene, som vore hon sprungen ur havet och solnedgången.
Strålande av liv. Lustfylld.
Gudinna.

En dag reste hon sig, tog farväl och gick vidare för att inte kvävas av hans tystnad.
Efter några timmar undrade han vad hon sade.
För sent.

Jag önskar att hon var jag. Hon som gick vidare.
Jag är hon som blev lämnad.

Aldrig är det gudomliga närmare än i naturen, med barnets hand i min eller då min kropp smälter samman med den älskades.

Där träden bildar en katedral över mitt huvud finns ett tempel vackrare och större än något av människorna byggt.

För vem som helst är du kanske oviktig, osynlig. För någon kan du vara enormt viktig. Ibland kan du vara allt.

Stilla ser vi stjärnorna tråda sin dans över himlen.
Långsamt rör de sig runt oss och för en stund är vi universums mittpunkt.

I vårens skira grönska hörde vi flöjtspelaren inne i granskogen.
Jag har sedan sökt efter vägen vi vandrade men aldrig återfunnit den.

Även den milda sammetsnatten bär ett stråk av iskyla.

I dina ögon ser jag galaxer födas och stjärnor falla. Du bär alla tider inom dig.
Tidens allt och tidlöshet.