Hon vänder sig på sidan och låter kudden svälja gråten. Så liten i mörkret. Så liten i en alltför stor säng. Så liten för så stora känslor.
Jag kryper närmare och känner din kropp mot min, din andedräkt mot mitt hår. Nattens sista ord kittlar mig ömt i nacken.
När hon kommer mot dig i natt ser du bara lysande ögon och ett varmt leende. Hon är varm. Om du behagar henne. Om du smakar henne.
I hennes ögon ser du stjärnor falla, solglitter leka på vågorna, månsken på en stilla tjärn.
Idag slår hon ner blicken.
Av månskenet mellan molnen väver jag min nattdräkt.
Stjärnorna bildar en krans runt min panna.
Jag går ut i natten, in i drömmen.
En natt fylld av ljus. En dröm full av värme. Närhet.
En tår rinner kittlande över kinden och väcker mig. I nattens drömmar sökte jag din famn. Nu vaknar jag hopkrupen på din sida. Och fryser.
Jag är inte rädd för dig.
Jag är bara rädd för att se för djupt in i dina ögon.
Jag är bara rädd för att falla.
Den orörda kroppen. Den vars hud blir ett pansar.
Under den kalla ytan brinner alltjämt passionens eld. Isande hetta.
Med pannan lutad mot fönsterrutan såg hon förvånat sommaren dra förbi.
Inte kunde hon väl ha dröjt sig kvar i minnen så länge?
Trots åren som gått är din sida av sängen orörd. I sömnen minns jag din närvaro.
Bitar av en solhalo i diset. Som om regnbågen gör gästspel en mulen dag och säger att allt inte är grått.
I imman från andedräkten skrev hon sina drömmar. De stannade där.
En dag är de borta. De som var en del av ditt liv, viktiga men så självklara att du inte tänkte på det.
Uppskatta dem medan de finns kvar.
Med ögonen slutna i drömmen och håret utbrett över kudden viskar hon den älskades namn. Som en bön, en besvärjelse, en välsignelse.
I stundens hetta brann självbevarelsedriften upp.
Där fanns bara nu.
Och nuet var gott.
I natt brinner ingen het eld. Jag somnar med en vemodig ton i sinnet och längtans kyss på min panna.
Hon binder en bön om kärlek som ett meddelande runt fjärilens ben.
Flyg! Flyg till den älskade och tala om att jag väntar.
Sällan var hon vackrare än svept i gyllene solnedgång.
Stilla, strålande, med stjärnglans i djupblå blick.
En aftonrodnadens gudinna.
En dag kommer saknaden inte längre att krama hjärtat som en iskall hand.
En dag kan jag byta lås på hjärtats dörr.
Det är doften av liv jag känner.
Livets vind som ömt smeker min kind i natt.
Livets sång som vaggar mig till ro.
Sovrummet luktar annorlunda. Som mitt rum i en annan stad, ett annat land.
I en tid av lycka och förändring.
Regnet slutade lika tvärt som det kom. Redan är gatorna nästan torra. Luften sval, ren. Som vore världen renspolad.
Att leva på minnen. Själslig svältkost.
”Ge mig en dag av vindar och sol…”
Den är här nu. Vad gör jag med den? Jag låter den löpa fritt och går med den.
Vi är fria. Jag och dagen
Ordsken 