Ordsken

Dina ögon glittrade av skratt när de mötte mina. Med kärlek och åtrå tog de in varje del av mig.
Nu är de platta och tomma. Livlösa tjärnar.

Jag såg dig idag, och sökte din blick. Du såg mig inte. Som om jag inte fanns.

Handen som smekte min kind var samma hand som släppte nyckeln i gruset när du gick.
I en rörelse släppte du allt vi hade delat.

Molntäcket spricker och solen flödar fram.
Som när hjärtats murar rämnar och låter kärleken strömma fritt.

När måsskrin och glada sparvar överröstar stenöknens människoljud njuter jag.

Jag fångar solstrålar och formar dem till lyktor, blåser liv i dem och hänger dem i körsbärsträdet.
Där glittrar de som mina ögon i natten.

Ber du mig stanna, så stannar jag för dig. Ber du mig stanna för alltid kan jag bli din. En stund i sänder. Då kommer jag alltid tillbaka.

Du kan inte fånga mig. Jagar du mig kommer jag alltid att vara utom räckhåll. Som en solkatt, ett porlande vatten, en dröm

Fråga inte varför du måste leva när någon annan dör.
Du har din tid. Den kan du inte byta bort.
Lev för dem som inte fick chansen.

De sade att det inte fanns någon Salikon. Att rosorna hade vissnat. Du var borta.
Men inom mig finns du kvar. Och Salikon.

Ja eller nej.
Stanna eller gå.
Rätt eller fel.
Ögonblick när ett ord avgör.
Make or break.

Fyll luften med ditt skratt och solen med ditt ljus. Låt vinden bära din doft.

Älska mig medan körsbärsblommen faller runt oss och vår blir till sommar.

I den djupaste skogen, vid den brusande forsen där isen lossar sitt pansar, stiger ett skrik. Det är livet.

Innan du går vill jag kyssa dig så att dina läppar aldrig glömmer mig.

Genom fönstergluggen lyser solen, en vanligt regnig dag.
Som vore fönstret öppnat mot något annat än världen vi ser utanför.

Med stjärnhimlen som en mantel svept om mig sänder jag en slängkyss i stjärnfallet och ber en bön om frid för människobarnen.

Må kärleken lysa dig väg i natten och stjärnorna nynna dig till sömns.

Vandra med mig.
Var mitt ljus i natten och se mig stråla klarare än solen.
Du, den vandrare jag väntat.

Jag lägger mig på klippan, öppnar hjärtat och låter sången stiga mot himlen.
I natt sjunger stjärnorna för dig, min älskade.

En dag bringar jag löfte om sommar, i citrongul skrud. Idag fladdrar jag förbi i solstrimman mellan molnen. En sorgkantad blåvinge.

Läppar mot en styvnad bröstvårta.
Kyssar längs höftbenets skålning.
Lätta smekningar, lekande tunga.
Beröring som får tiden att stanna.

Ett ord och jag vaknar.
En knackning och jag släpper in dig.
Ett leende och jag faller.
En kyss och jag är din igen.

Ibland lättar tårarna själen.
Ibland samlas varje tår som en blytyngd i hjärtat.

Om jag kunde låta vårregnet skölja bort allt unket.
Stå stilla under dropparna som en efter en spolade fram något nytt.
Återfödd i regn.

De små tingens saknad.