Ordsken

Mina klackar i snabba, lätta steg mot stenläggningen.
Ett ljud jag älskar.
Så kvinnligt.

Jag rör mig vant i klackar.
Men jag dansar hellre barfota över äng och strand, på varma gator.
Barfotabarn i stenöknen.

Det bor en naiv drömmare i mig. Hon lever på kärlek och hopp, önskar att det vackra ska vara sant.
Jag vill att hon ska ha rätt.

Natt, famna mig varligt i trygg sömn och låt mig ledas in i drömmens dans av flöjtens toner och liljekonvaljens spröda klang.

Min musa.
Du som väcker mina ord och ger nya mönster åt väven.
Du som ger liv åt sången och ljus åt drömmen.

Kom.
Spela för mig.
Låt dina toner bli till steg i min dans.
Låt orden falla som dagg i skymningen och lysa som mareld i nattens blå hav.

Låt mitt ljus speglas i dina ögon medan stjärnorna faller runt oss och drömmen sveper oss i månskensdagg.

Låt mig, för en stund, vara din musa.

Fjärilsfladder i maggropen. När du ser på mig. När du ler mot mig. När dina andetag blandas med mina, alldeles innan våra läppar möts.

Orden fyllde tystnaden med värme och glädje. I kärleksfull tystnad behövs inga ord.

Lätta andetag i mörkret. De gör tystnaden skönt tyst. Trygg.

Orden som letade sig in i hjärtat.
Orden som kunde smeka ljus mellan tårarna.
Orden som skänkte värme.
De var en gång.

Älskade människobarn, vem håller om dig i natten? Vem stryker dig över kinden och viskar drömmar över din kudde?

Hon vänder sig på sidan och låter kudden svälja gråten. Så liten i mörkret. Så liten i en alltför stor säng. Så liten för så stora känslor.

Jag kryper närmare och känner din kropp mot min, din andedräkt mot mitt hår. Nattens sista ord kittlar mig ömt i nacken.

När hon kommer mot dig i natt ser du bara lysande ögon och ett varmt leende. Hon är varm. Om du behagar henne. Om du smakar henne.

I hennes ögon ser du stjärnor falla, solglitter leka på vågorna, månsken på en stilla tjärn.
Idag slår hon ner blicken.

Av månskenet mellan molnen väver jag min nattdräkt.
Stjärnorna bildar en krans runt min panna.
Jag går ut i natten, in i drömmen.

En natt fylld av ljus. En dröm full av värme. Närhet.

En tår rinner kittlande över kinden och väcker mig. I nattens drömmar sökte jag din famn. Nu vaknar jag hopkrupen på din sida. Och fryser.

Jag är inte rädd för dig.
Jag är bara rädd för att se för djupt in i dina ögon.
Jag är bara rädd för att falla.

Den orörda kroppen. Den vars hud blir ett pansar.
Under den kalla ytan brinner alltjämt passionens eld. Isande hetta.

Med pannan lutad mot fönsterrutan såg hon förvånat sommaren dra förbi.
Inte kunde hon väl ha dröjt sig kvar i minnen så länge?

Trots åren som gått är din sida av sängen orörd. I sömnen minns jag din närvaro.

Bitar av en solhalo i diset. Som om regnbågen gör gästspel en mulen dag och säger att allt inte är grått.

I imman från andedräkten skrev hon sina drömmar. De stannade där.