Ordsken

Den kortaste natten kan kännas evighetslång.
I den ljusaste natten finns ett oanat mörker,
i de skuggor som själen ständigt bär inom sig.

Jag räds inte starka känslor. Mitt hjärta rymmer dem alla: kärlek, hat, glädje, sorg.
Känslor i spektrats alla nyanser; alltid färgstarka.

Låt oss väva vår verklighet med det stoff våra drömmar är gjorda av.
Låt oss skapa en glittrande väv med kärlekens band.
Frihet. Inga bojor.

Skall jag drömma om dig i natt vill jag drömma dig till vardande.

Jag klättrar inte i tystnad över gärdsgårdar och gömmer inga blommor under kudden.
Den Älskade vill jag möta.
Inte drömma om.

Som så många gånger förr blandas midsommarens vin med vatten.
Kvällen ackompanjeras av myggornas sång och regnets ihärdiga smattrande.

Från de största djupen i själen kommer de vackraste orden.
Mörkret är inte avsaknad av ljus, utan ett djup av färg och känsla.

I sommarklänningen satt din beröring ännu kvar.
När jag blundade kunde jag känna hur du smekte av mig den, då jag senast bar den.

I natt vill jag dö, och när morgonen randas stiga pånyttfödd ut i livet.
Låta den nya dagen bringa med sig ett nytt liv.

Jag vill möta livet med rena ögon och klart sinne, fri från det som var.
Det som dör i natt.

När morgondagen gryr möter jag den utan skygglappar.
Med klar blick, förtröstan och ett rent hjärta.

Du har gjort mig bättre. Klarare. Du gör mig bättre.
Den jag ser i dina ögon är den jag vill återfödas som.
Vänta… det är ju jag.

Ingen kan med säkerhet säga att det ordnar sig.
Inget vet med visshet hur det skall ordna sig.
Men vi säger det.
Vi hoppas.
Vi tror.

Ju mer jag vet att jag vet så lite, desto mer förstår jag.
Livsvisdom. Ödmjukhet inför livet.
Jag vet att jag nästan inget vet.

Lögnen från den som talar fint om sanning svider desto mer.

Att älska dig medan gardinen böljar i nattluften och doften av dagg och rosor fyller rummet.
Det är magiskt.

Dagar då orden blir till toner i sången eller steg i dansen finns det inte mycket att skriva.

Dessa ljusa sommarkvällar, när himlen är ljus och solen ännu färgar molnen i klara färger. Det känns långt till sömn.

En efter en träder stjärnorna fram mot en enorm, djupblå himmel.
Årets kortaste natt vilar jag trygg i ett mörker som aldrig segrar.

Famnad av natten, smekt av mörker, sjungen till sömns av tindrande stjärnor.

Du sluter dina ögon och ber om drömmarnas förverkligande.
Är du beredd på att få även dina mardrömmar besannade?
Är inte även de drömmar?

De som talar om för någon annan hur denne ska leva sitt liv visar inte särskilt stor livsvisdom.

Du behöver bara röra vid mig för att veta att jag vill.
Som om min blick inte sade det nog tydligt.
Kom.

Stjärnorna betraktar oss i tystnad.
Inte ett ord hörs från dem.
De röjer aldrig vad de har bevittnat.

Jag tar din hand och leder dig till min bädd i gläntans gräs.
Min hand mot ditt bröst, din hand som smeker mitt.
Glittrande ögon som talar.

Jag vill känna dina kyssar och tungans lek mot mitt kön.
Jag vill långsamt omsluta dig medan syrsorna serenerar oss i natten.

Kärleken är inte blind för den Älskades fel och brister.
Den är tvärtom ofta märkligt klarsynt.
Men den är blind i sitt hopp.

När jag säger ”Jag älskar dig” är det alltid hisnande.
Som att kasta mig utför ett stup och hoppas att vingarna bär.
Ett hopp i blind tro.

Kärleken ges utan villkor, utan skyddsnät och utan minsta garanti att få något tillbaka.
Förbehållslöst.
Den hoppas.