Ordsken

Novembers grå halvdager.
Men ur dunklet lyser ännu rosor.
Regnkysst liv.

Jag vandrar genom rosenträdgårdens fordom prunkande rabatter. Stryker över kala grenar, skrumpna blommor och låter en tagg dra en droppe blod.
I rosengården sänker sig sömnen. Allt färre knoppar slår ut. Men i törnrossnåren lyser det alltjämt. Lysande trots mot sömnen.

I en gatukorsning lyser röda små rosor mot oss som går förbi. För min blick klarare än julljusen runt oss.
Glimtar av liv. Jag sparar dem.

Jag fann den i mossan under en gran.
Trollsländans vinge.
Bruten men ännu glittrande

Frostkysst.
Kylan som sprider sig genom kroppen tills hjärtat pumpar is.
Hårt och skört som en frusen ros.
Isdrottningens hjärta.

Ett nedtrampat hjärta i gruset.
Någon gick förbi och gick vidare,
utan att vända sig om.