Ordsken

I drömmen är det din röst jag hör.
Jag vaknar med smaken av dig på min läppar.

Vinden sjunger ännu ditt namn, men ingen svarar längre när jag ropar.
Jag saknar din sång i vinden.

”Nej, nej, nej, tusen gånger nej”, tänker jag tills jag ser dig.
”Hej.”
Du vet att jag har svårt att säga nej.
Jag vill dig, inte nej.

Men jag ser dig inte nu. Så nej.

Från mina armar tillbaka till henne. Varje gång.
Jag kunde bara låta det ske.
Eller gå. Det enda jag inte kunde.
Då. Jag vet bättre nu.

Förlusten borde vara din. Men varför är det då jag som bär den?
(För att du inte förstår bättre.)

Så tvättar jag bort de sista spåren av dig.
Tar bort fläckarna som inte ville lossna, som jag lät vara kvar i hopp om att ha kvar dig.

Det var en dag då regnet viskade ditt namn då det smekte vattenytan.
Dropparna dröjde sig kvar på min kind som minnet av lätta kyssar.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara när regnet viskar ditt namn och dropparna kysser mina kinder

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara dagar som denna, då vinden rufsar om mitt hår så som du gjorde.
Då jag känner din doft i vinden.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara natthimlen som påminner mig om hur jag såg stjärnor falla i dina ögon och inte hade något att önska.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara dagar då jag tycker mig se dig överallt och vinden viskar med din röst.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara nattbrisen som minner om dina andetag mot min bara nacke.
Orden du viskade innan du somnade.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara plinget vid ett nytt meddelande som får hoppet att spritta till.
Det är bara breven jag inte får.

Jag har nästan glömt dig nu.
Nej.
I natt har jag inte glömt dig alls.
När tanken glömmer frågar kroppen efter dig som en envis treåring.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara när det regnar jag minns hur du rörde mig.
Och när vinden smeker min hud.
Och när solen kysser mig.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara morgonsolen som får mig att minnas din varma, trygga famn.
Starka armar som drog mig nära.

Du var nära mig i natt. I kväll doftar kvällen av dig. Men det är bra.
Jag har nästan glömt dig nu. Nästan.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara när jag drömmer, när jag blundar, när jag andas som jag minns dig.

Det är bara att sommaren är full av minnen.
Vattnet, solen, regnet, sommarklänningen som smeker mig som du gjorde.
Allt doftar av dig.

Det är bara att varje bokstav påminner om dina, mina, våra ord.
Evigt etsade i hjärtat.
Det är inte så illa.
Jag har nästan glömt dig nu.