Älskade människobarn,
Må livets sorger och vedermödor icke härda dig hård.
Må de stärka ditt mjuka ljus och slipa kanterna av själen.
Älskade människobarn,
Jag önskar dig ett ljus i natten, en spegel att se dig i och en blick i vars värme du återser dig.
Älskade människobarn,
Jag önskar dig modet att se dig, att möta din egen blick utan att vika.
Modet att låta dig finnas och synas.
Du finns.
Älskade människobarn,
Låt mig stryka tårarna från din kind och viska dig till sömns.
Låt mig hålla din hand in i drömmen, så länge du vill.
Älskade människobarn.
Kunde du se dig som jag ser dig, hur ditt ljus strålar så klart och din värme känns på oändligt avstånd.
Älskade människobarn, ta min hand och kliv åt sidan.
Du behöver inte gå i cirklar längre.
Lev framåt.
Jag går bredvid när du behöver mig.
Älskade människobarn, du kan ta av dig och lägga undan det förflutna nu.
Du har vuxit ur det.
Du är inte den du var.
Du är oändligt större.
Var kväll tänder jag ljus och sänder en bön om kärlek med lågan.
Kärlek till de sovande och vakande människobarnen.
Kärlek till dig. Och mig.
När jag blåser ut ljuset stiger rökslingorna mot himlen.
Som lätta band av kärlek och drömmar för de oss närmare varandra.
Du älskade människobarn,
Jag skakar stjärnljus ur min mantel, som ett kalejdoskop av färg in i din dröm.
Ta min hand och följ mig i dansen.
Du människobarn, född under en ensam stjärna. Om jag kunde visa hur jag ser dig, hur din stjärna lyser starkare än andras. Du lilla älskade.
Ordsken