Jag kan bara gå bredvid
Älskade människobarn,
Om jag ändå kunde fånga dig när du faller.
Ta din plats och börda.
Jag kan bara gå bredvid och bära dig i det.
Älskade människobarn,
Om jag ändå kunde fånga dig när du faller.
Ta din plats och börda.
Jag kan bara gå bredvid och bära dig i det.
Hon sover framstupa, snett över sängen. Kinden mot kudden. En tår glimmar på en ögonfrans. Tunna ögonlock skimrar som pärlemor.
Jag lägger handen mot hennes rygg. Mellan spåren av vingarna hon offrade för att bli en av er.
Hon kan flyga utan dem.
Det vet hon inte än.
God natt, älskade människobarn. Jag stryker varsamt dagens tårar från din kind och blickar in i drömmarna med dig. Sov gott.
Gå till sömns, älskade människobarn.
Somna trygg i nattens famn.
Jag stryker dagen från din panna och viskar drömmar in i sömnen.
Gå till sömns, och följ mig in i drömmarna.
Vi kan inte få för många sköna drömmar.
Må natten bringa dig fler.
Älskade människobarn, om jag kunde släta ut orosrynkorna på din panna och lätta på sorgen som tynger dig.
Men det är inte mitt att göra.
Din väg är inte för någon av oss att ändra på.
Jag kan inte gå den åt dig. Den är din.
Vem är någon att veta vart vägen sedan bär?
Jag kan stryka tårarna på dina kinder och gå bredvid dig så långt jag får följa med, tända ett ljus genom mörkret.
Men din väg är din.
Jag kan inte ändra på din berättelse.
Men jag kan dela den.
”Jag vill vara som du”, sade hon.
Men älskade människobarn, försök då inte vara jag.
Du kan bara bli som jag genom att vara du. Sant du.
Först när jag slutade försöka vara något annat än det jag är fann jag mig.
Jag var kanske inte det jag ville vara.
Jag var mer än så.
Så tystnar dagens ljud och ger rum åt natten.
Åt tystnaden.
Må mörkret mjukt vaka över dig i natt.
Älskade människobarn,
Jag ger dig en trygg hamn i stormen och en famn om maran rider dig i drömmen.
Jag vakar över dig, ditt ljus i natten.
Älskade människobarn,
Åter sveper jag natten runt dig,
väver ett tak av drömmar som stänger världens brus ute.
Må stillheten famna dig.
Jag stoppar om dig mörkrets mjuka filt och stryker dig över håret i sömnen,
nynnande på drömmens melodi.
God natt, älskade människobarn.
Älskade människobarn,
Jag önskar dig att se hur vacker du är.
Lika vacker som du känner dig när du vilar i den älskades blick.
Älskade människobarn, jag vill ge dig en eld som lyser i natten.
En låga som är din, tänd från din livsgnista.
En droppe ljus i mörkret.
Älskade människobarn,
Må du få göra fel och lära av dina misstag, men alltid veta detta:
Du är rätt. Du är lyckad. Älskad för den du är.
I natt vakar jag över dig.
Breder täcket över dig och stryker drömmar över ditt hår.
Du är. Det är nog.
Oändligt älskad.
Du lilla älskade.
Älskade människobarn,
Jag ger dig en natt då stjärnorna lyser ovan molnen och månstrålarna leder ljus in i sömnen.
Älskade människobarn,
Jag viskar dig lätta ord in i drömmen.
Men idag önskar jag att du ville viska mig ord som ger tröst och drömmar.
Älskade människobarn,
att känna dig är att lära känna mig på nytt. Varje dag.
Du gör mig ny. Du gör allt nytt.
Älskade människobarn,
jag sluter dig i mina tankars värme och viskar drömmar över din säng.
Drömmar lätta som fjärilsvingar mot din kind.
Mjukt mörker att vila i.
Varmt ljus att leva i.
Månljus på klar sjö som spegel i ljus och mörker.
Det önskar jag dig, älskade människobarn.
Jag lämnar en kyss på din panna,
viskar hur älskad du är,
hur mycket större än du förmår se.
Jag ser dig, älskade människobarn.
En drottning vandrar genom natten, dansar med älvorna i dimman.
I hennes glittrande spår breder stillheten ut sig.
Sov, älskade människobarn.
Jag dansar över Drömmens fält och vakar över dig i natten.
Efter mig lämnar jag en ton av viol och en kyss utanför din dörr.
Till morgonen.
Älskade människobarn,
Jag kommer till dig med tomma händer men ett hjärta fyllt av kärlek.
Jag låter tystnaden mellan oss fyllas av ljus.
Älskade människobarn.
Se dig.
Jag ser dig.
Gör du?
Jag önskar att du kunde se dig så som jag gör.
Klart lysande och evigt älskvärd.
Du modiga.
Älskade människobarn,
Det ligger inte i min makt att bära din sorg.
Men jag stryker din kind, delar din börda och tänder ett ljus i natten.
Ängslas inte så mycket, älskade människobarn. Glöm inte bort att leva.