Ordsken

Från mina armar tillbaka till henne. Varje gång.
Jag kunde bara låta det ske.
Eller gå. Det enda jag inte kunde.
Då. Jag vet bättre nu.

Förlusten borde vara din. Men varför är det då jag som bär den?
(För att du inte förstår bättre.)