Ordsken

Med ens var det självklart.
Det var du.
Det hade alltid varit du. Vi.
Men jag visste det inte förrän vi möttes.
Då mindes jag.

Över tid och rum.
Vi möts och skiljs, möts och skiljs.
Som vågorna möter stranden och vinden smeker genom träden.
Alltid. I all tid.