Ordsken

Det blåser storm över glömskans fält.
Nu virvlar vallmons röda blomblad runt mina ben när jag på lätta fötter springer mot honom.
Jag har dröjt länge nog.

Han väntar mig.
Jag ser honom redan i skuggan vid grottans mynning.
Min konung. Underjordens härskare.

Hjärtat sjunger sången han gav mig. Kores sång.
Den han sjunger när han tar emot mig och sluter mig i sin svala famn.
Jag kysser hans kalla läppar varma.

Hans ögon glimmar av nattens stjärnor. Mina av solljuset.
Vi är motsatser som ger varandra liv.

Vintern närmar sig.
Snart sänker sig vilan över ängarna.
Jag är hemma.
Fri att gå, bunden av kärlek.
Jag väljer vintern. Jag väljer kärleken.

Kore. Persefone.