Ordsken

Med fönstren öppna drar natten snabbare bort.
Huden knottrar sig under morgonluftens svala kyssar.
En mjuk sjal vilar lätt om axlarna. Värme.

Barfota med skorna i handen.
Dans på lätta steg på mark som borde varit gräsbevuxen.
En huldra i stadsöknen, med skog och vidder i blicken.

Jag borde inte vara här, viskar jag till natten.
Och det kommer ett svar: Du är där du ska vara. Din vilda natur behövs här.