På den brända jorden skall en dag nytt liv åter spira.
Ur spillrorna av krossade illusioner, ruinerna av det liv som gick i kras, skall en dag nya drömmar stiga.
Så ser jag dig som jag såg dig då, första gången.
Högrest och stolt, med solen som glittrade i dina ögon.
Tiden stannade.
Så ser jag dig än.
Jag kände dig innan jag hörde dina steg i gruset,
innan jag såg dig komma gående under träden.
Jag visste att det var du.
Att du närmade dig.
Två själar som mötts och skiljts och mötts igen genom tiden, möttes igen.
Jag känner igen dig.
Jag känner dig.
Aldrig långt borta.
Jag blundar och ser dig komma gående som då.
Och i nattmörkret lyser mina ögon som då.
Jag lyser, så som du tände mig.
Ordsken 