Ordsken

Rotlös.
Jag skapar ett hem varhelst jag stannar, men bär hemlängtan i mitt bröst.
Här men vilsen, på vandring mot en famn att kalla min.

Någonstans längs vägen fann jag stillhet.
Själens frid och tystnad.
Skärpta sinnen, stillade tankar.
Som månljus över en spegelblank tjärn.

Någon gång längs vägen tystnade bruset av tankar.
I tystnaden en ton,
som blev en sång,
som stiger inom mig.
Klar som vatten.