Ordsken

Han sträckte ut sin hand och hejdade mig i steget. ”Vad är du, egentligen?”
Jag vände mig om och såg honom i ögonen. ”Vet du inte det? Jag är vad du ser i mig när du möter min blick utan att vika undan.”
Vad jag är för dig är inte för mig att säga. Det vet bara du.