Ordsken

Du ser på mig som om du inte kan se nog av mig.
Som om jag är den vackraste, viktigaste.
I din blick vill jag stanna.
Där glöder jag.

”Hur vet du det?”
Jag vet inte.
Jag bara vet.

Ibland är kunskap som solen. Den bara finns där.
Och kan brännas om den kommer för nära.

Vid sidan av söker jag en stig som ännu inte trampats.
Jag vilar vid kanten av en väg som inte finns.
Sången letar efter ord.