Det jag värdesätter högst är ofta det enkla.
Det gör mig kanske enkel. Då är jag det. Enkel.
Som himlen och havet, ljuset och mörkret.
Vissa saker vet jag att jag kan.
Annat kan jag kanske, eller inte.
Jag vet inte, för jag har inte lärt mig. Än.
Men jag kan lära mig.
Ett efter ett brinner ljusen ut.
En annan tystnad breder ut sig i mörkret.
Jag kan höra själens viskade sång och nattens sagor.
Om jag går vilse
Vill jag gå vilse med dig.
Följ mig! Ta min hand.
Du säger att du är lycklig nu.
Jag ser bara att ditt leende aldrig når längre än munnen.
Men du säger att du är lycklig.
Om du säger det…
Ordsken 