Ordsken

Ibland är hoppet skuttigt som en yster kattunge,
en flicka som gör hoppsasteg i röda klampskor,
en älva i virvlande dans över ängen.

Ibland är hoppet stilla som ett vårregn,
januarisolens första värmande strålar,
månsken genom granskogens tak,
den älskades andetag.

Ibland är hoppet ren envishet,
ilskan som håller dig flytande, viljan till mer.
Allt det som gör att du inte ger upp. (Kanske mot alla odds.)

Hopp.
Det är den lilla rösten inom dig som säger:
”Jag är här. Det blir bra.”
Förtröstan.