I en renbäddad säng utan dig känner jag ändå din doft i kudden.
Min höft saknar din hand.
Min nacke dina andetag.
Jag vet alltid när du kommer in i rummet. Det går en rysning av välbehag genom mig, som om dina läppar redan snuddade vid min hals.
Våra blickar möts utan att söka varandra. Utan tvekan. Du vet alltid var jag är, liksom jag alltid finner dig. Mellan oss finns något som trotsar tid och rum. Allt blir stilla när jag ser in i dina ögon och ser mitt ljus speglas i ditt.
På din hud finns värmen från mina kyssar.
Mina läppar mot dina, läppar som smeker, leker, omsluter dig.
Tänder som möter hud.
På dina läppar finns ännu smaken av mig.
Mina konturer är etsade i dina händer,
under fingrarna som läste vår historia på min kropp.
På mina läppar finns ännu smaken av dig.
Min hud minns hur du retfullt, lekfullt, smekte mig glödande.
Hur jag smalt under din tunga.
Jag kände dig innan jag såg dig.
Jag känner dig än.
Du är här. Och ändå inte.
Men jag drar efter andan.
Ordsken 