Själsliga blåmärken
Jag slår upp en bok. Slår igen den igen. Jag läser några ord men viker undan blicken. Alltför berörd.
Dagar med själsliga blåmärken.
Jag slår upp en bok. Slår igen den igen. Jag läser några ord men viker undan blicken. Alltför berörd.
Dagar med själsliga blåmärken.
Om jag kunde beröra dig som du berör mig.
Väcka inre världar och sånger så som du väcker dem hos mig.
Jag söker dig, du som delar mitt nu och gör det till vårt.
Du som kan ryckas hän i stunder av lycka och möta evigheten i en tidlös sekund.
Jag söker dig som låter kroppen och njutningen ta överhand när vi möts.
Du som möter min lust och vet att ge mig njutning och få från mig.
Min kropp är ämnad åt dans, lek och sinnlighet.
För att ge och få njutning.
För fritt, vilt sex bortom tid och rum.
Med alla sinnen.
Stunder av lycka. Det krävs inte så mycket: En stund att stanna upp och känna. Lycka.
Lyckan ges inte av något. Den bara är. I nuet.
Du pratar om att leva och älska, om hur det ska bli när du lever och älskar.
Du glömmer att livet och kärleken är ett ständigt pågående nu.
Livet pågår medan du väntar på att börja leva.
Kärleken… den bara är.
När du älskar.