Sökandet efter det perfekta ordet.
Det som fångar känslan.
Som om känslan väntar på rätt ord.
Känslan väntar inte.
Den är ett flöde av känslor,
en gång trögt vällande lava,
en annan en porlande bäck.
Orden får flöda med. Följsamt.
Det stora och ofattbara ryms mellan bokstäverna och orden.
Jag läser.
Blundar.
Drar efter andan.
Och minns.
I varje ord, en del av mig.
Från hjärtat.
Enkla ord som söker fånga en bild, ett ljus, en dröm, en känsla.
För det som är större än ord.
I dina ord, en del av dig.
En gles väv av mer än ord.
I orden sparas känslan då jag mötte dem.
Känslorna de, du, väckte.
Tack, Vemodig.
Detta är ord som väcktes som svar på ett av Vemodigs inlägg. Läs det här.
Ord som skådebröd.
Som bjärt dekorerade hjärtan av oätlig trolldeg.
Svulstiga.
För syns skull.
Jag kan inte.
De fastnar i gommen.
Ordsken 