Nu hoppar jag hage på nattgammal is.
Varje klirr befriar ett klingande skratt.
Jag samlar solstrålar bakom slutna ögonlock.
Det var i vårens tid, då dagarna sträckte sig framför oss som ett pärlband lika blått som havet.
Då tiden var oändlig och ljuset bländande.
Det var ett nytt kapitel. Du vände blad.
Det var något som dog den våren.
Våren då jag föddes på nytt i din blick.
Då jag steg ny ur havet.
Det var en dröm.
Likt alla drömmar måste den bli sann eller gå i kras.
Ingen dröm kan levas för evigt.
För det är den alltför bländande het.
Det var en dröm i vårens tid.
En dröm ur vilken vi föddes på nytt.
Och lyckan består.
Ett renare hjärta, en klarare blick.
Ett liv i kärlek.
Jag sluter ögonen och fylls av lycka.
Det nyvunna livets berusning varar, en kärlek större än drömmen.
Vid ett hav av längtans blå blommor.
Det finns platser på min kropp, min hals, mina nyckelben.
När dina läppar rör vid dem öppnar du hemliga rum inom mig.
Ordsken 