Ordsken

”Men hur?” frågade jag. ”Hur ska jag komma dit?”
”Ett steg i taget”, sade den Visa. ”Bry dig inte om hur. Svaret kommer i sin tid. Allt du behöver veta kommer att visa sig längs vägen.”
Den Visa såg på henne med klar blick. ”Litar du på mig?”
”Ja.”
”Litar du på dig?”

”Litar du på dig?” Ja, det var frågan. Ja, nej, ibland, beror på…
Jag blundade och kände inom mig en liten styrka.
Jag kunde lita på mig.
Så det var nog där jag tog det första steget.
Det första.
Det som avgör hela färden.

Den Visa nickade. ”Lita på dig som du litar på mig.”