Du får mig att rodna, att förläget bita mig i läppen, småle och titta på dig under nedslagen blick.
Bara du får mig att reagera så.
Du får mig att rodna och du är inte ens här. Men om du var…
Det är inte enkelt. Livet.
Ingen sade att det skulle vara enkelt.
Jag kan bara göra mitt bästa för att göra mig enkel.
Åter smattrar regnet mot fönstret.
Vinden tilltar.
Stålgrå himmel möter blygrått hav.
”Jag älskar dig så mycket att jag är rädd att förlora dig.”
Nej. Du älskar mig mycket och är rädd att förlora mig. Det är två olika känslor.
Svartsjuka är inte kärlek. Det är kontrollbehov.
Jag fångade en skymt av himmel.
En leende blå himmel, som glädjen en bra dags morgon.
Nu döljs den åter av novembers grå täcke.
Men jag ler.
Ordsken 