Ordsken

I det djupaste mörkret en dröm.

Jag skriver ett ord i frosten vid din trapp.
En bön, en välsignelse.
Ett ord som glittrar i natten tills morgonsolen löser upp det.

Mörkret är inte svart avsaknad av ljus.
Det är ett djup, där alla nyanser är mättade.
Dit ljuset bara tränger i tindrande glimtar.
Men finns.

Jag trodde att jag var säker.
Skyddad i ett mjukt mörker.
Så kom du som en komet,
ett stjärnfall ljusare än solen.

Efter dig är mörkret mörkare.
Men där finns ett ljus som aldrig dör.