Jag finner mina känslor i dina ord.
Jag läser dina ord.
I mellanrummen mellan dem,
i utrymmet efter den sista punkten,
finner jag mina ord.
Däri ligger ordens magi.
Jag vill andas luften mellan dina ord.
De du viskade med dina läppar mot min hud.
Jag ville gå.
Gå tills landet slutade och havet tog vid, gå rakt in i solnedgången.
Gå tills tårarna torkade och bara sången fanns kvar.
Ett öde hav. Vågor som vildsint slår mot klipporna i vresig snöstorm.
Ingen är helt normal.
Ingen är helt annorlunda.
Du är du. Var det.
Det finns människor som blir gamla utan att bli visa, som inte lär. Unga själar.
Medan andra redan som unga har en vishet som trotsar åren.
Ordsken 