Ordsken

En porlande bäck, glittrande daggdroppar, stjärnhimmel, solregn och rosor.
Vågskvalp, vindsus och viskande regn.
Stormnatt och dimmorgon.

Jag söker alltmer det klara och oförställda. Det rena.
Jag vill leva och älska som klart månsken på stilla hav och fjällbäckens friskhet.

Som friskt vin i enkel karaff.
Som dimmornas dans över ängen.
Som saga och visa.
Vild och fri, sinnlig och lustfylld.
Levande. Älskande.

Jag vill bjuda dig en sinnenas symfoni om du följer mig in i dansens virvlar och vet att föra mig rätt.
Ren, oförfinad njutning.

Om du är god är jag glad över att kallas för ond.
Stinget från din godhet svider än.
Falskhet saknar motgift.

Du som har ögon som berusar min natt, kom!
Drick elden i mitt blod,
läpparnas sötma och lusten i min kropp.
Låt oss fylla natten med kärlek.

Som ett coda till musik som aldrig kom längre än några takter.
Hängande i luften.
Fruset i kompositörens inre för att aldrig födas.