Hur kan meningen med livet vara mer än att leva tills livet tar slut?
De gör det så svårt för sig. Människobarnen.
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Hur kan meningen med livet vara mer än att leva tills livet tar slut?
De gör det så svårt för sig. Människobarnen.
Det är inte minnena som hemsöker dig.
Det är inte det du har skrivit ned.
Det är det du har glömt, det du måste glömma.
Det du måste fortsätta glömma resten av livet.
Och med lite tur finner glömskan en ritual.
Du ser att du inte är ensam i ditt värv.…
Det är inte det han vill veta.
Det är det han inte vill veta.
Det är inte det de säger.
Det är det de inte säger.
Utdrag ur James Fentons dikt ”A German Requiem”.
Översättning: Ordsken
Bland de fallna hjältarna står hon ensam kvar. Kvällssolen bryts i en droppe blod, som faller till marken, sugs upp och försvinner. Spilld.
Räds inte döden. Hon vill dig inget illa.
Hon kommer inte förrän din tid är ute.
Det är till hennes famn vi alla en dag går.
En sträng sjunger till. Innan ljudet når hjortens öron har hennes hals genomborrats av pilen. Jägaren faller på knä och möter hennes blick. Hindens blick är ren och stark, orädd. Jägaren släpper den inte då han med en hastig rörelse drar sin kniv över hjortens strupe.
Ur den döda hjorten stiger en kvinna upp. Hon är lång och smidig, med hjortens röda hårfärg. Vild och skön med en båge över den bara axeln.
Jägaren ser förundrad på kvinnan och faller på knä inför det ljus som strålar kring henne.
”Du är Jägaren”, säger hon. ”Du klarade testet.”
Hon reser sig och går, med lätta steg genom gläntan. I kanten vänder hon sig om och ler mot jägaren. En lekfull blick som bjuder till lek.
Ordsken 