Ordsken

Jag söker stillheten för att få vara i fred. Inte för att vara ensam. I frid.

Du ritar mina läppars konturer och dröjer med fingret i amorbågens grop.

Solen som ännu värmer mot ryggen,
som din närhet värmer mig.

Vinden som lätt smeker huden,
som du stryker över min kind,
min hals,
mitt nyckelben
innan du vilar handen mot min nacke och drar mig nära.

Natten strör pärlor i spindelns nät.

Jag lägger mig ned en stund och blickar upp mot en stjärnklar himmel.
Vattnet slår tungt och sömnigt mot bryggan.
Och där – ett stjärnfall!

Utanför mitt hem singlar löven stilla ned från träden.
Ovanför oss jagar fladdermössen med gälla pip.
Höstnattens dans tar form.