Ordsken

Kvällar som denna tycks himlen närmare.
Frasande löv lyfter mot stjärnorna lika lätt som mitt skratt när jag virvlar runt bland dem.

Mina andetag hänger kvar i luften.
Som små dimtussar.
När jag viskar ditt namn syns det en stund mot natthimlen, innan det löses upp.

I natt lägger sig dimman över vattnet, som om även det andades tungt.
När solen går upp täcks bryggorna av snabbt smältande rimfrost.

Morgonsolen kommer att skingra dimman och glittra i otaliga små vattendroppar.
Skimrande frost blir glittrande droppar.
Pärlor av skönhet.