Ordsken

Dag för dag djupare in i skuggorna.
Jag byter dräkt, likt träden, och stiger ned i mörkret.
Skuggornas drottning.
Persefone.
Kore.

I mörkret nedanför väntar min konung.
Han som råder över de döda.
Han, den osedde.
Få vågar möta hans blick.
Jag möter honom utan rädsla.

Markens grödor och trädens löv faller mot marken och multnar.
Blommor vissnar och dör, blir åter jord.
Så återvänder också jag till mörkret.

I mörkret vilar ljuset.
I stillheten under jord gror nytt liv.
Allt dör för att födas åter.

Jag valde min väg, men den var alltid mitt öde.
Jag vandrar bland de levande och de döda.
När solen stiger kommer Majdrottningen åter.

Den jag älskar står i skuggan, men lyser klart inför min blick.
Våra vägar möts och skiljs i evig dans.
Jag är honom till låns.
Av fri vilja.

Än dansar jag över ängarna, virvlar i storm och regn,
lyser som sol på daggvåt spindelväv.
På väg till min konungs sida.
Kore. Persefone.