Ordsken

En elegi till de glömda inre barnen.
Till de vuxna som i sin iver att bli stora glömde bort att vara små.
Till dem som glömt hur man leker.

Till alla dem som klädde på sig en kostym,
som blev en dräkt,
som blev en mask,
som blev för trång.
Som stramar kring livet.

Till alla dem som drog åt slipsen så hårt att skrattet fastnade i halsen.
Vars lyckliga fnitter och hjärtliga leenden stelnade till flin.

Till alla dem som gömde sig bak masken och glömde vilka de är.
De som slutade möta sin blick i spegeln av rädsla för att se barnets ögon.

En elegi till de glömda barnen som aldrig får komma ut och leka.
Till de vuxna som i sin iver att bli stora glömde bort att leva.