Det finns inget jag inte skulle göra för dig.
Men jag kan inte gråta dina tårar, bära din sorg eller ta din smärta.
Bara gå intill och dela.
Låt mig aldrig se ljuset slockna i dina ögon.
Om så ändå sker brinner jag för dig.
Då skall jag göra allt för att åter tända glöden.
Jag vill aldrig släppa dig, sade han.
Så gör inte det, viskade hon med läpparna mot hans halsgrop. Stanna hos mig.
De visste båda bättre.
Jag kan inte se mig mätt på dig, sade han.
Någonstans på vägen blev han mätt.
Blicken släcktes.
Han gick utan att vända sig om.
Finns det en höst utan vemod?
Förgängelsen sprider sig även då solen ännu värmer.
Förruttnelsen smyger in i näsborrarna.
Allt skall dö.
Allt skall dö. Allt skall födas åter.
Livets eviga kretslopp.
Stormen ruskar löven av träden, sliter ner frukt och nöt.
Livet faller mot marken.
Under snön kommer vårens späda grönska att bida sin tid.
Ordsken 