Ordsken

En kväll som denna sitter vi på klippan och ser solnedgången glöda långt efter att solen sjunkit i havet. En efter en tänds stjärnorna ovanför oss, speglar sig stilla i havet vid våra fötter. Allt är stillhet, allt är nära. Här finns bara nu.

Jag klär av mig och dyker ner i det ännu ljumma vattnet. När jag tittar mot dig på berget ser du på mig med en blick som gör mig varm.

Du tar min hand när jag stiger ur vattnet och kysser dropparna från min hals, mina nyckelben, mina bröst. Din tunga leker över min hud. Med tungspetsen följer du en droppe upp längs mitt lår, smeker retfullt mitt kön, en gång, två gånger.
Jag drar efter andan.

Du reser dig upp och drar mig nära, värmer mig i en omfamning och drar mig lekfullt i håret när du kramar vattnet ur det. Du sveper in mig i handduken och jag trycker mig åter nära, huttrande, hettande.
Din hand i lätt rörelse mot mitt sköte. Du känner. Du vet.

Jag biter dig lätt på halsen, drar med tungan över den mjuka huden ovanför nyckelbenet.
Jag är öppen och våt för dig.
”Ta mig”, viskar jag.