Så fann jag den till sist, efter en sommars letande.
Gläntan där skogens ande spelade flöjt i majmorgonen.
Nu var den tyst.
Av skogens ande hördes inte en ton.
Men skogen andades, och berättade viskande sagor i löven.
Blåklockorna klingade sprött i vinden.
Det finns en glänta som du bara finner när den öppnar sig för dig.
En glänta där ljuset är mjukt och tiden står stilla.
Jag fann den åter.
Jag lyssnar till havet och stjärnorna som glittrar ovan och under mig.
Ser en stjärna falla och undrar om den var min.
Min önskan är en hamn.
Som ett vilset skepp utan segel på nattsvart hav.
Så minns jag att bilden av ett skepp härom natten målades av @vemodig.
Jag blickar efter en välkänd silhuett där det finns en hamn.
Och ber en stilla bön att det någonstans brinner en eld som kan lysa mig väg.
Så @Vemodig, om ni som väntar på berget tänder eldar som leder oss vilsna rätt.
Ett litet ljus i mörkret kan rädda ett liv.
Ordsken 