av Ordsken
Så kom hösten.
En kylig vind piskar håret mot mina kinder, som ville den lugga mig.
Vågorna kastar sig vildsint fradgande mot klipporna.
Äpplena mognar i de sneda solstrålarnas ljus,
och en lukt av förgänglighet stiger där de fallit till marken.
Men än gulnar inte löven.