Ordsken

I en bok finner jag en lapp med ett telefonnummer och orden ”Ring mig.”
Numret är mitt.
Orden skrevs sedan på mitt visitkort.
Till honom.

Han ringde.
Han kom, fyllde luften mellan oss med lovord.
Korta stunder av njutning.
”Du är bra för mig”, sade han.
Sedan slutade han ringa.

Vi ser varandra ibland.
Hans blick lyser upp när han ser mig,
han ler varmt, men orden är ytliga och tomma.
Och jag, jag har bytt lås.

En liten papperslapp.
Två små ord, tio siffror.
En flod av minnen.
Ett sista fråga från mig som förblev obesvarad.
Förödmjukande tystnad.

Tre år efter den obesvarade frågan,
tråden som blev hängande,
rensade jag bort hans nummer och ord.
Nu slänger jag det sista fysiska minnet.