Ordsken

Några steg in i skogen sluter sig träden om mig.
Det doftar barr och jord.
Syrsorna ljuder högre än stadsöknens ljud.
Mörkret faller.

Det vore lätt att gå vilse i dessa skogar.
Träden viskar ord om ro.
Kråkorna kraxar lockande ”Kom, syster”.
Men det här är inte min skog.

Jag söker min vila i en annan skog.
I en annan tid än nu.
I den skog där du finner mig. Som jag dig.
Kom, älskade.