Ängslas inte så mycket, älskade människobarn. Glöm inte bort att leva.
Ta min hand och låt mig blända dig.
Håll den kvar och var mitt ljus då min glöd falnar.
Snälla.
Det finns mörker i livet och det finns ljus.
Vart dras du?
Det fanns en tid då mörkret var en trygghet större än ljuset.
En tid då min skaparkraft stammade från mörkret.
Ack, så begränsad jag var!
Ännu älskar jag mörkret.
Dess tysta mjukhet, där allt är nära.
Men jag är ljus även i mörkret.
Jag blev den ljusbringerska jag alltid varit.
Idag vet jag varifrån min skaparkraft kommer.
Från livet, från balansen mellan ljus och mörker,
dag och natt, liv och död, glädje och sorg.