av Ordsken

Jag vill ta dig i handen och visa dig.
Jag vill se glädjen i dina ögon och hur du liksom jag slukas av nuets lycka.
Men du är inte där.

Sällan saknar jag dig som då, i de stunder som var våra.
Kanske kan du ändå se det genom mig när du är med i mina tankar.
Kanske är du där.