Ordsken

Där orden bildar danser, bilder, toner…

Älskade människobarn,
Jag önskar dig ett ljus i natten, en spegel att se dig i och en blick i vars värme du återser dig.

Älskade människobarn,
Jag önskar dig modet att se dig, att möta din egen blick utan att vika.
Modet att låta dig finnas och synas.
Du finns.

För den som blundar kan du inte visa sanningen.
Den som vägrar öppna ögonen vill inte se.

När du ser den människa som tappat bort och blivit blind för sig själv håller du upp en spegel där hon kan se sig.
Om hon så önskar.

Likt vilsegångna barn famlar de efter den fasta punkt de en gång hade.
De som när de blev lämnade även förlorade sig själva.
Se dem.

Aldrig känner jag mig tryggare än i dina armar, på klippan vid havet, i den djupaste skogen och på det högsta berget.
En vandrerskas vila.

Jag bär mitt hem i mitt hjärta, reder mig lätt ett bo där jag är.
Men som den vandrare jag är söker jag en plats som är min.
Och din?

Det finns en hemlöshet som inte handlar om att sakna tak över huvudet. Människor som trots vackra hem saknar en hemkänsla i sig själva.

Så vandrar hon vidare.
En drottning, i nattmantel klädd.
På väg bort.
På väg hem.
Dit din längtan bor.
Med kärlek i hjärtat och ögon blå.

Jag sjunger om Honom.
Om Henne.
Alla sånger är om dig. Den Älskade.
Det är alltid du.