Jag binder mig en krans av kaprifol och låter mig berusas av doften,
tar skorna i handen och dansar barfota hem genom daggvått gräs.
Jag står länge kvar och ser natten sänka sig.
Stjärnorna och jag blinkar mot varandra i samförstånd.
För en stund finns bara lycka.
Kan du höra skillnad på kråkans och kajans vingslag?
Har du känt vinddraget från flocken med ungkråkor som lyfter från dungens träd?
Har du mött korpens blick, sett visheten i dess ögon?
Den som känner ditt namn och din innersta önskan.
En kväll som denna har sin egen ton, en melodi som hörs intill vågskvalp och fladdermössens sång.
Den spelas med dina fingrar på min hud.
Ordsken 