Ordsken

Vissa ord skiner som stjärnor i natten.
Stilla och klart, som månskensglitter och mareld.
Deras klang ljuder långt efter att de yttrats.

Hon står i andäktig ordlöshet inför livets hav, speglar sig i vattenytan och möter sin blick.
Där, bortom orden.
Där, där nya ord föds.