Ordsken

Solstrålar i skugglek över huden.

I natt sluter jag ögonen under dina smekningar, smakar dina kyssar, drivs till extasens höjder och somnar nära.
Min doft på dig. Din på mig.

En lätt beröring, trevande, försiktig, pockande. Som utforskar en kropp, en känsla, en åtrå.
Njutningen i ömsesidigt utforskande.

Jag lämnar klänningen på stranden och simmar ut till min ö.
Står kvar i vattnet med glittrande bröst och låter mig smekas och älskas.

Så stiger jag ur vattnet och går till vila i en glänta med mjukt gräs under stjärnklar himmel.
Violerna doftar runt mig.
Nattens doft. Min.

Den som finner vägen till Ordskens trädgård och vidare genom skogen till stranden och som behagar mig får göra mig följe i nattens lekar.

Jag har varit borta ett tag.
Idag lever jag och njuter av en enkel, fysisk sinnlighet.
Nynnar för mig själv i månskenet.
Imorgon läser jag.

Det finns en väg som ingen har gått på länge.
Gräset växte över den och få minns hur den vindlade.
Den väntar och kommer att leda dig rätt.

Om du följer stigen genom snåren kommer du till en muromgärdad trädgård bakom rosensnår.
Nyckeln till grinden finner du i gärdsmygens bo.

Där, på andra sidan muren finner du mitt hjärtas trädgård.
Mitt hjärta är stort.
Så också min trädgård.
Hittar du hit skall du få se.