Molnen jagar över himlen som lekande smådrakar.
Eller molnhästar, som jag kallade dem som liten.
Flickan som blickade bortom det världsliga.
Ta foten från mina vingar.
Dra inte ner mig i stoftet.
Jag hör inte hemma där.
Du sade att mina ord var som sagor, som sånger.
Att mina bilder var tagna ur tiden, overkliga.
Vissa av oss lever inte bara i det grå nuet.
När stormen piskar vågorna mot klippan och sol byts mot åska fylls luften med energi.
Kärleken är mitt livs puls, färg och ton.
Det är ljuset i mina ögon och stegen i min dans.
Men det är passionen som ger mig glöd och sång.
Hålet i hjärtat.
Det jag inte kan fylla.
Det som min kärlek inte räcker till för.
Att något som inte finns kan göra så ont.
Fantomsmärtor?
Jag fyller din kudde med tårar. Som om jag kunde gråta mot din axel.
Det är svårt att släppa någon nära. Det är ännu svårare att släppa någon som jag har släppt nära.
Gulddrakarna har dragit bort till andra himlar. Regnet viskar inte längre mot taket. Det luktar friskt och nytt.
Ordsken 